Idag måste jag ha överträffat mig själv eller vad man säger. Det började på orienteringen på skolan. Innan var jag så gryyyyymt otaggad att kuta runt i skogen, i hettan för att söka efter kontroller. Ett tag in på lektionen ändrades tydligen mina tankebanor. Jag sprang, jag hoppade, kutade igenom gyttjan. Jag höll på dö av värmeslag, men det stopppade mig inte! Jag tvingade mig att springa enda in i mål. And I made it!

Inte nog med det, nejnej. Jag cyklade faktiskt fram åter till stallet, vilket är cirkus 1 mil enkelväg. Efter orienteringen kände jag mig rätt trött men tvingade mig iväg på cykeln ändå. Kände inte för att försöka hitta på någon lämplig ursäkt till att jag egentligen är lat. Likt en kräfta jag just nu är så ska jag sätta mig och skriva klart novellen som ska in imorgon.

Kanske ska jag satsa på en lika snygg svenne-bränna som honom i sommar?
Stackarn...


Kan någon svara på vad det är som händer med min text ibland?
Jag har inte valt att ha Times New Roman som typsnitt...